Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Resan bort

 

Så länge hon faller

inte når marken

är känslan av smärta

bara en föraning

 

Odödlig

ingen når innanför

och ungdomen försvinner aldrig

tog slut för fort

 

År för att överleva

och idealet var inte vi

Alltför vilda

och verkligheten kom ikapp

för sent

 

Orden betyder ingenting

för oss




Fri vers av Sländan
Läst 305 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2007-12-11 21:16



Bookmark and Share

  AllNamesRTaken
...
hade en text en gång som var som ditt första stycke...
tror ett det är så: man har fallit så länge att det nog måste göra skit ont att ta tag i någon gren eller hand; man kommer säkert rycka av hela kalaset på samaritfan iaf, så lika bra att inte...

... men oj vad många historier av historia i samma text flicka... som om man följde med alla dina tankar ledda av obehaget och rädslan för att landa och bli till en våt fläck, känslan som förbjuder allt att någonsin komma till vila.

Jag hade ett samtal med en vän till mig nyligen... då sa jag under lagom vinpåverkan: Du ser redan valen, hit eller dit, men ändå står du helt utan att kunna välja. För du kollar på marken framför dig åt bägge hållen och det är ju landsväg vart än du kollar. Så går en, två, femton dagar till och den där jävla landsvägen ändras inte. Men om du låter drömmarna ledsaga dig istället. Tänk: jag vill leva så här och så där, ha det här och det där, känna så här möta den där, göra detta och så vidare. Och så placerar du drömmarna på ena vägen, och sen på andra. Där drömmarna får plats i horizonten och deras ljus syns på vägen; det är din väg.

Nä jag sa inte det riktigt.. men va fan det var typ summan.. jag var nog mer poetisk och mindre trött då. ;)

Kram
2007-12-12
  > Nästa text
< Föregående

Sländan
Sländan