Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Andetagen

 

solen sjunker strålar skänker mörker
skänker trygghet
och regnet mannen, regnet
smeker kinder faller ljudlöst faller öronbedövande
natten kommer välkomnande svarta döljande
förlåtande när huden faller sönder
sprickor i vattenbrynet dör andetagen
själen får ro och faror lämnar ensamhet
hos dig
sömnen tar drömmar att dö för


Fri vers av Sländan
Läst 372 gånger och applåderad av 9 personer
Publicerad 2007-12-18 17:57



Bookmark and Share

  Anna Frölander
Här tycker jag att du har hittat en helt perfekt form för dikten. Den rinner så lätt igenom mig men ändå så är jag med hela vägen. Hoppet om att få somna, vakna och på något sätt börja om igen! Den känns mer associativ (svårt för att stava det här ordet) än annat jag läst av dig. Gillar det här mycket, man förs framåt av dina ord.
2008-02-14

  Mike
en underbar text! älskar ditt språk och känslan som raderna ger!
2007-12-26

  Robert W
mycket vacker text. rinner skönt i tankebanorna och allt blir en helhet att tycka om och läsa igen.

dikten är som ett andetag och all skit och skänhet som däri kan rymmas.
2007-12-25

  Pontus W.U
Otroligt vackert! så mjukt men smärtsamt och en stund för eftertänksamhet
2007-12-18

  AllNamesRTaken
Oj ja.. en av dina mer påtända alster vännen... måste läsas igen när jag inte är helt snett jettlaggad och skit trött.

Fin men hjärnan måste nog slås på..

;)
Kramar
2007-12-18

  Laijza
Gillar denna. Gillar radbryten, flummet och meningarna:-)
2007-12-18
  > Nästa text
< Föregående

Sländan
Sländan