trött

tunga ben vältrar sig fram på svaga fötter
andetagen faller i glömska
röken andas slött ut efter varje varmt indrag
tunnelseende, världen är glas
dimma inuti, imma utanpå
jag försöker se ut för att se in
vad slösade jag min inre vilja på, dödslängtan?
jag vågar inte be, inte önska, inte hoppas
begrav mig sakta, låt mig tyna bort
får jag se, nej... kan jag hålla, nej... låt mig, nej...
när dog ordföljden, jag är inget frågetecken i skinn och fett
vill inte be om förlåtelse igen, gör jag illa för att göra mig själv illa
sakta och viljelöst önskar jag
önskningar är inte krav, inte hopp eller svaghet
jag vill fråga dig, vill se dig se... nej... kan inte se mot dig...
jag är luft, förorening i luft... jag är kolmonoxid och cyanid
tror inte på mig, ett olevt liv i överlevda tankar... finns jag
är en människa viljelös, är hon hopplös... är tanken alltid luft och död
förlåt mig... nej, jag ska inte... inte mer... inga fler döda ord...
intet är min vän, du värmer inte men du ger mig tid
tid att längta? Nej, inte längta... hoppas, inte hoppas...
Vad vill du?
Vill inte vilja... vill mer...

/