ÄR ligger på andra sidan regnbågen – Östan om Sol, Västan om Måne.

ÄR är själarnas Paradis. Landet som ÄR. Och i ÄR finns huset i gläntan i skogen.

Hur kommer du till ÄR. Hur ser det ut där? Jo, så här är det:

För att komma till ÄR måste du först hitta till porten i muren. Den kan du hitta genom olika revor i tillvaron, genom meditation, genom sin egna starka vilja. Men du behöver varken karta eller kompass för att hitta vägen, för ditt hjärta leder dig rätt. När du kommit till porten måste du kunna öppna den och stiga över tröskeln. Sedan är du där. ÄR finns när du som mest behöver det. ÄR finns där du som bäst behöver det.

Muren runt ÄR är gjord av ljus sten. Det är en ganska låg mur, men den räcker runt hela landet. Det går en stig fram till porten, en liten stig som går genom skogar, genom ängar med vilda blommor. När du kommer till porten vet du att du är framme. Porten i muren är gjord av trä. Överdelen av porten är välvd och runt hela växer det nyponrosor. När du kommer fram måste du verkligen vilja öppna dörren och gå in i landet som ÄR – annars kommer du inte in. När du har öppnat porten måste du kliva över en ganska hög tröskel för att komma in. Men det är kanske det minsta besväret. Det du ser när du öppnar porten är så underbart att du längtar efter att vara där.

Det första du ser och känner när du öppnat porten är ett starkt, värmande och välkomnande solljus. Du ser att muren ligger på en höjd och att ÄRs underbara landskap ligger nedanför dig. Landet sträcker sig långt åt väster och lika långt åt öster. Det du kanske ser först är ett storslaget berglandskap utmed hela synfälten, längst bort vid horizonten, med snötäckta toppar och djupa dalar. Bergen sträcker sig hela vägen fram till muren i öster. I väster ligger en stor skog. Himlen är ljust blå och högt uppe i luften pilar svalor fram och tillbaka. Allt är så vackert att du nästan tappar andan en liten sekund.

Du står högt uppe på ett berg, men där finns grönt kort gräs. Och du ser snart att stigen som ledde till porten även fortsätter på andra sidan. Den är ganska smal, lite sandig, och den går slingrande nedåt, genom dalarna och in i skogen till väster.

Vill du klättra upp på en av bergstopparna väljer du den väg som slingrar åt öster. Om du går nedför stigen och vill fortsätta på vägen till huset, så får du välja den västra vägen när du kommit ner i den första dalen. Den vägen slingrar nedåt ett tag till. Sedan planar landskapet ut i en stor sommaräng och på andra sidan ängen ligger skogsbrynet. Ängen framför skogen är fylld av hundlokor, vitmåra och smörblommor. Tjär- och humleblomster. Högt, böljande gräs. Det är en ljuvlig, slingrande promenad i det varma solljuset, ända fram till skogen. Skogen kan tyckas mörk och kanske lite farlig, men så är det inte. Inget är som det ser ut att vara. Det är bara att ta ett djupt andetag och gå in.

Vägen till gläntan i skogen är lång och går mellan höga trädstammar. Där växer gran och lövträd av många olika slag. Löven är i alla gröna och mörkt blå nyanser - och i silver. Det susar lätt i trädtopparna och det är ganska ljust ändå, för solens strålar söker sig snett ner genom lövverket. På marken, bland mossa, grässtrån och ormbunkar, växer det hav av vitsippor.

Ibland kan vägen kännas oändlig, men när du nästan är på väg att ge upp hoppet om att komma till huset, då ser du plötsligt en öppning mellan träden. Du har kommit till gläntan i skogen. Du har kommit fram till huset. Och solen strålar ner från en klar himmel igen.

Mellan dig och huset ligger en djupt grön gräsmatta som är fylld av höga, starka gullvivor. Och solens strålar ger de gula blommorna en djup gyllene glöd. En hög flaggstång finns till höger av gräsmattan, och i toppen vajar en vimpel i regnbågsfärgerna för vinden.

Huset är ganska litet, det är ljust och har ett mörkt, brutet tak. En storsten och en vindflöjel syns vid nocken. Det du möter när du kommer ut ur skogen är husets framsida. Dörren till huset finns på gaveln till vänster. På den långsida av huset som möter dig finns en liten dörr med en glasruta i bredvid ett långt, tredelat fönster. Framför dessa en liten altan av trä, där det står en vit tekanna och några koppar - och en gitarr är lutad mot väggen.

Det finns bara några rum i huset, så det har byggts till ett par rum. De ligger i en utbyggnad på högra kortsidan, Tillbyggnaden är målad i falurött och taket är av tegel. Brädorna är längsgående. Det ena rummet i tillbyggnaden går i rött och det kallas The Red Room of the Rising Sun. Det andra rummet är i blått. Till höger, mellan det röda lilla huset och träden, är gräset mjukt, mörkgrönt och högt. Där kan man leka och ha det bra.

Det finns två dörrar i husets kortsida som går in till rummen i tillbyggnaden. Dörrarna är snickrade av breda brädor. Det är vitmålade spegeldörrar med runda mässingshandtag. Rummen är ganska lika, men fönstren i det röda vetter mot gullvivegräset, fönstren i det blå vetter mot andra sidan.

Väggarna i det blå rummet är målade i en vacker blekt blå färg, i det röda i en varm, mättad röd nyans. Taken i båda rummet är av vitmålade brädor, och fodren och listerna är också målade i vitt. Golven är blankt fernissade, ganska mörka, trägolv. Det finns två spröjsade fönster i varje rum, med djupa fönsternischer. Båda rummen är sparsamt möblerade och dekorerade. I varje rum finns en säng, ett par sängbord, en byrå, några stolar, en del detaljer av mässing och smidesjärn.

På kortväggen som ligger mot huset står byrån. I det blå rummet är den av björk, i det röda är den av mörkt, lackat trä. De är ganska breda och höga, med flera djupa lådor. På den gemensamma långväggen finns i det blå rummet en stol av björk och en stor målning av ett segelfartyg. En vägglampa av trä med en vit skärm. I det röda rummet hänger en stor förgylld spegel bredvid en stol av samma mörka lackade trä som byrån. På väggen finns ett par mässingslampetter. I fönstren i båda rummen hänger vita, mycket tunna gardiner. Mellan fönstren står en stol och på fönsterbrädorna finns några vackra prydnader av trä och smidesjärn.

Sängen i det blå rummet är också av björk, med korta sängstolpar. På varsin sida om sängen står ett par enkla sängbord. Lakanen är blå, kuddarna vita. Det är ett ljust, vilsamt rum. Sängen och sängborden i det röda rummet är av mörkt, lackat trä, men den här sängen har höga sängstolpar och förhängen. Det inre förhänget är av samma tunna vita tyg som gardinerna. Det yttre förhänget är av sammet i vackert guld och rött. Lakanen är vita. Det finns en sänglampa som ger ett omfamnande rött sken.

Och när du kommit in i det röda rummet, då vet du att du hittat hem. För det är hjärtats innersta kammare.

Så här ser det ut i mitt ÄR och nu har du fått veta hur du kommer dit. Och en sak ska du veta: ÄR är din egen fristad och till ÄR är du alltid välkommen. Nu är det bara att sätta fantasin i rörelse!


Fantasin är inte ett tillstånd:
Den är människans själva existens.

William Blake



AMN 23/12 2007