Jag kan inte le...
mina brunspräckliga tänder
och min dåliga andedräkt
passar inte till ett leende
jag ser mest läskig ut

men jag ler ändå
när jag ser på dig
och du ler mot mig
oförskräckt, som bara ett barn kan
som bara du kan...

Och jag kan inte hoppas...
min självsvärtade själ
och min brutna kropp
jag är krossad, splittrad i småsmulor
hopplöshet fungerar underbart hos mig

men jag hoppas ändå
när jag ser dig se mig
med vidöppna ögon
med nyfikenhet och värme
det finns inget mörker
inga demoner i skuggorna
i dina ögon är världen skinande ny
och då tillåter jag mig hoppas
för din ofördärvade nyfikenhet
jag hoppas för att jag ser det i dig
växande högre och högre
tätare och tätare
varje gång jag ser dig

/