Jag har svårt att tro på det som är eller borde vara,
verklighet, fantasi och drömmar flyter in och ut ur varann.

Livet är en hallucination av en nästan-verklighet
kombinerad med en psykopatisk drömvärld med ögon överallt.

Det finns minnen i mitt huvud jag vet aldrig har hänt,
sanningar jag är fullständigt övertygad är lögn.

Men jag tror på allt... kan inget annat, vill inget annat.

Att leva, för mig, är som att konstant försöka sluta röka,
det går fan inte om man inte vet helt klart att man vill.

Jag tror jag har ett minne av ett du jag älskade
ett minne fullt av samtal vi haft inne i ett naivt litet fack.

Älska? Vet jag ens vad det betyder?
Och vem är du jag trott mig älska, gjorde jag illa dig?
Gjorde du illa mig? Var var jag då?

Sa du det eller var det jag, vem är du och var är jag...

/