Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Den spontana poesins omöjliga lockelse- en metapoetisk betraktelse

fånga det spontana
förförelse många
av oss drabbats av

en omöjlig älskarinna
som aldrig blir tillfredställd

att låta orden födas fritt
sätta dem på pränt
utan att våldföra sig
på deras estetik

att skriva texten
på en gång
utan reflektion

den spontana poesin
utan eftertanke
putsar sin blanka päls
i den planerade tankens värld

likt anaylsens
fria associationer
skapas orden i en gigantiskt
kräkning utan tolkning

orda utan behov
av ordning

virka ihop tampar av mening
till en helhet
med en stor röd rosett.

det spontana en förlängd nutid
som i efterhand ses som ett
momentum i en frusen stund

men jag försökte......




Fri vers av J A Nicander
Läst 452 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2008-01-03 21:49



Bookmark and Share


  Agnes
Jag kunde inte ha sagt det bättre själv, för medge att det var tunghäfta i fingrarna du drabbades av och försökte beskriva på detta enkal vis... ;0)
2008-01-05

  issac.a.m
Bra skrivet..
2008-01-04

  Sanningsägaren VIP
tycker du lyckas väldigt bra
och det är lite av pudelns kärna
du penetrerar här
med dina ord
som om man skulle kunna säga
så här om sitt eget skrivande
se det som ett objekt
\"å älskling jag hatar dig...\"
men gud vad jag svamlar
borde nog sova
2008-01-04

  Jessica91
Himla bra försök tycker jag! Det är nog ofta det spontana är bäst. Bara skriva, inte tänka så mycket. Bra budskap texten ger, och med bra flyt!
2008-01-03
  > Nästa text
< Föregående

J A Nicander
J A Nicander