Det är precis som en saga

Ändå så är det verklighet, det händer

Och jag är den sista att klaga

Du ser på mig och jag tänder

Inga planer, inget uttalat, det är inte ett sådant forum

Skuggorna från världen faller över vit snö

Jag lever där strax ovanför stan i mitt pojkrum

Jag är en sån där hopplös romantiker så man kan dö

Snön faller ner och döljer alla spår

Vi kan prata om vår

Hon säger att det är drömmar och har inget att göra med det som är nu

Hon fortsätter: "i kväll är det bara jag och du"

Varken mer eller mindre, det är så det är

Allt vi har är det som är här

Du ser på mig, du säger att jag får

Men det är det och ingenting mer

Du säger att varken du eller jag behöver fler sår

Jag försöker kyssa dig, jag ser dig backa, jag ser hur du ler

Klockan går och du borde sova för länge sen

Ändå så vill du inte gå hem

Inte ensam, inte utan din nyfunne vän

Det spelar ingen roll om du inte somnar för än fem

Snön faller igen, vinden kommer och sopar igen alla spår

Det du känner just nu i denna stund är svaret på frågan hur du mår

Snön får oss att blunda då flingor smälter på slutna ögonlock

Hon pratar om snöänglar och fästningar byggda av snöblock

Det är min hemlighet, men hon gör mig så glad

Hon tystnar och sen går vi hem till henne och dricker choklad

Du säger att man måste kunna förlåta ungdomen

Jag vet inte hur jag ska ta det

Du säger att man kan smita under den stängda bommen

Hon säger kom så jag får kyssa mig mätt

Du spelar ett högt spel

En strateg utan erfarenhet är dömd

Gudarna blundar för fältherrens brister och fel

En sådan man blir aldrig glömd

Snön faller och döljer det som lämnade så tydliga avtryck, snart finns inga spår

Snön dras till henne, vit snö är en snygg kontrast i mörkt hår

Vi befinner oss i en snöglob och snön faller för världen skaks om då och då

Stora vita flingor i globen mot en himmel som är så mörkt blå

Hela världen lindas in i denna våta kalla bommull

Och tittar man upp mot snöfallet blir man så yr så man nästan faller omkull

Du talar ett fantastiskt språk, dina ord är poesi

Det får mig att tänka på en sång av Peter Le Marc

När vi kommer hem till dig så älskar vi

Jag önskar jag hade sådan poesi som är värd att pränta ner på ark

En kvinna, så där tyst men ändå så trygg i sin ståndpunkt

Ingen kan kyssas så, sådana kyssar lämnar inget utrymme för att tänka om

Jag släpper henne inte med blicken då kläderna faller tungt

Jag är i hennes nakenhet i samma stund som hon säger: "kom"