|
Mot din rygg
fanns där inga vingar på dig du vilda och jag ser, med blicken mot mig att du ler
tror jag faller ner och visst hade jag det vart det inte för armen sträckt runtom mig till att bli, en kram vid mitt hjärtas dörr
visst detta har ju hänt en förr men jag undrar så
om inte dessa glittrande ögons klara värme är vägen bortom vilsenheten hur den då tycks verkligt fri
för du har tröst, i din röst i vart fall så länge jag förstår att ej du är, fröken Vår men väldigt gärna pratar om älvor, knytt och knott uti i månens klara sken till timma sen
för tillsammans är vi konstigt lika förlorade i all vår mänsklighet
som du sa; helst kanske vill vi springa härifrån för det är farligt, härligt att känna det vi känner
fattade försiktigt mod, tryckte oss närmare till kysste dig, på kinden och undra hur du mår
för tanken svider att förbannat vore det om vi, släppte handen
här har vi hittat litet lycka är nog inte så fasligt, förbjudet
Fri vers
av
Micael Axelsson
Läst 2077 gånger
och
applåderad av 52 personer
Utvald text
Publicerad 2008-01-22 11:25
|
|
Anna Therése
Fantastiskt snygg och målande. Den känns i hela mig. Inte ofta det händer.
2009-02-28
|
|
|
ensmåstad
Ett för perfekt möte finns inte! För det är fel och brister som tillsammans med det vackra bygger upp perfektionismen. Trots att detta "möte" låter som det perfekta finns ändå rädslan, felen och alla brister. Men det är sådana här tillfällen man vill ha. Då man inte vet, om man vågar, om man får om man låter den andra.
Kan inte låta bli att tänka på Lars Winnerbäck när jag läser den här texten. Samma verklighet som han skriver om!
2009-02-14
|
|
|
Blåbäret
så härligt nära skriven...underbart
2009-02-13
|
|
|
sompio
Vilken härlig känsla denna dikt lämnar i mitt hjärta. Tack!
Jag tycker om att du bråkar med orden och att du tvingar dem till den plats du har valt åt dem. Det är skönt när orden inte faller på tungan så som man är van att de ska hamna, då går det inte att sömnläsa. Koncentration och hjärtlighet behövs för att läsa denna dikt och den ger så mycket mer tillbaka. Jag tycker om det trolska och magiska, att inte riktigt veta om det verkligen har ägt rum. Det gör dikten ännu farligare, och jag gillar också farligt, härligt.
Tack igen!
2008-10-07
|
|
|
Della K
"för tillsammans är vi konstigt
lika förlorade
i all vår mänsklighet"
Men vännen min...
=)=)=)
Så SENSUELL e denna.
Lekande lockande vacker.
Jag bokmärker. =)
Bra!
Tjohoo!
2008-07-22
|
|
|
Lindizz
wow, vilken fin kärlekspoesi, ett flöde av värme i orden. Mycket läsvärd, bra skrivet!
2008-06-19
|
|
|
R-M
Underbar, så varm--
tycker om..
---
för tillsammans är vi konstigt
lika förlorade
i all vår mänsklighet
---
så sant
2008-06-06
|
|
|
~maria~
oj en sån vacker kärleks text..jätte fint
2008-01-27
|
|
|
isabel louise
mycket vacker poesi skrivet med värme och känsla :) gillar!
2008-01-27
|
|
|
wilja
gillar så mycket din värme som du skriver med. vissa ordval känns väldigt mycket \"du\" och detta förknippar jag med en väldigt positiv känsla.
dikten som helhet känns dock något annorlunda och ny.. (hmm, ska inte grotta i det, var ett tag sedan jag läste dig). och ja, jag finner också en lätt naiv ton här, men det är en väldigt värdefull egenskap enligt mig! jag tycker mycket om din lekfulla och hoppfulla stil, för det finns en klar vilja av hopp som löper genom texten, om att inte släppa det framtidsljusa ifrån sig. inte då man håller det så i sin hand...
2008-01-26
|
|
|
wilja
gillar så mycket din värme som du skriver med. vissa ordval känns väldigt mycket \"du\" och detta förknippar jag med en väldigt positiv känsla.
dikten som helhet känns dock något annorlunda och ny.. (hmm, ska inte grotta i det, var ett tag sedan jag läste dig). och ja, jag finner också en lätt naiv ton här, men det är en väldigt värdefull egenskap enligt mig! jag tycker mycket om din lekfulla och hoppfulla stil, för det finns en klar vilja av hopp som löper genom texten, om att inte släppa det framtidsljusa ifrån sig. inte då man håller det så i sin hand...
2008-01-26
|
|
|
H. Karla
De säger att det är en naiv ton i texten. Den har inte jag sett, och jag ser den inte hur mycket jag än letar. Allt jag ser är den där varma värmen, mmmmmm:) Kände mig bara tvungen att säga det. Puss
2008-01-26
|
|
|
"Silver"
\"fanns där inga vingar
på dig du vilda\"
Inledningsrader som är alldeles otroligt sensuella, lekfullt förvånade.
Precis som nedan sägs, går texten i en litet naiv ton med rimmen, men detta passar väl in med motivet, denna förälskelse, undrande, lekfull, underbar och plötsligt är man på djupet:
\"för tillsammans är vi konstigt
lika förlorade
i all vår mänsklighet\"
Bara på ett ställe tycker jag att rimmet, själva ordvalet, skär lite för mycket i sammanhanget: \"hysteri\".
Slutet förblir i lyckokänslan, tillåter sig den - härligt.
Tack för läsning!
2008-01-26
|
|
|
Nina V A
du är som våren, liksom virlande bristande lurvigt berusande och i skönstämda naiva linjer. Man lutar sig fram över dina ord för att höra dem viska, det sjuder och spritter och man blir glad och vill vältra sig mer förbjudet eller ej. Det spirar!Vägen bortom vilsenhet och en tillsammanshet som flammar. Fan jag blir glad av \"liten\" lycka
2008-01-26
|
|
|
Marreb
Vackert beskrivet om mysig stund, med filosofiskt barnsligt lite undrande slut; vi har hittat lite lycka, kan vi inte få hålla kvar vid det en stund? Fint.
2008-01-26
|
|
|
Lillasyster F
Vacker dikt som filosofiskt snirklar sig fram med ett vaggande tempo och härliga strofer.
2008-01-26
|
|
|
Ylv
skapar väldigt vackra bilder..
varför mot din rygg?
2008-01-23
|
|
|
Sara-jo
fiiiint!! me like...
2008-01-23
|
|
|
sunnanvind
Väldigt , väldigt vacker! Applåder!
2008-01-23
|
|
|
Carlita
lite lycka är aldrig förbjudet, den ska tas väl tillvara på :)
en finsöt dikt som får mig att le le le :)
2008-01-23
|
|
|
H. Karla
Nu har jag läst denna tillräckligt många gånger för att kunna skriva en rad. Jag tänker inte klafsa in och säga något om oväsentligheter som takt och tempus. Men jag tänkte som så, jag kanske skulle kommit ändå, men nu har sjuan slutat gå. (Kan du rimma så kan jag med -om än inte med lika bra flyt;)
2008-01-22
|
|
|
KristinaE
.. rädslan att åter vara i, måste övervinnas - du beskriver med känsla så det gör ont..
2008-01-22
|
|
|
sockerspöket
väldigt härlig med sina rim och rytm. Orden verkligen leker med sinnesbilderna i mitt huvud.
vacker!
2008-01-22
|
|
|
ia
så otroligt mycket hoppfullhet
en känsla som sakta sluter omkring en
som omfamnar och talar om
man får vara lycklig
du är en ordens mästare
2008-01-22
|
|
|
ej medlem längre
Helt underbart skrivet, bokmärker och applåderar för dessa innerligt vackert skrivna rader, tack för läsningen!
2008-01-22
|
|
|
Nästa text
Föregående
Micael Axelsson
|