Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
skrevs i december medan jag gick hem från en fest


Sagans slut

 

Tror du inte att jag känner dina tankar

Tror du inte att jag märker, jag är sorgsen men inte blind

Jag trodde vi funnit vår hamn och kastat ankar

Och jag vet att stormar alltid börjar med en vind

 

Innan du har berättat hela sagan ska du inte skriva något slut

Jag vet att det gör ont, så ont att jag inte står ut

men det sista ordet är inte sagt ännu

och jag känner hur jag älskar dig, vad säger du?

 

Det gör alltid ont att förlora

Det gör mycket ondare då det är äkta kärlek

Jag önskar mina ansträngningar kunde vara tillräckligt stora

Och går du så lämnar vi varandra med svek

 

Innan du har berättat hela sagan ska du inte fundera på dess slut

Var inte så säker på vad som väntar förrän du rundat nästa knut

Det finns så många fler möjligheter, även om det är svårt att se alla alternativ

Men om du vågar tro på det så kan vi fortfarande dela ett liv

 

Jag kan se din kärlek i dina ögon, kan du inte se var den hör hemma

Jag försöker ta emot den och vill du ta emot de känslor jag sänder dig

Ett liv utan dig känns så fel det kan aldrig stämma

Trots all sorg och smärta säger dina ögon att du fortfarande älskar mig

 

Du ska inte rusa igenom berättelsen det finns ingen brådska att skriva dess slut

Jag tror det finns krafter kvar, tror du fortfarande på kärleken har vi inte bränt allt krut

Och jag tror det finns så mycket mer, även om det är svårt att se

Men jag vet nog att jag fortfarande kan få dig att le

 

Var står du, jag behöver höra det från dig

Du har så mycket att säga, ändå är du så förtvivlat tyst

Och jag kan känna din smärta inom mig

Och jag vill inte smaka sorg och saknad i din kyss

 

Innan hela sagan har berättats finns ingen anledning att fundera på dess slut

Läs den ord för ord, läs mellan raderna, kämpa och håll ut

För det är kärlek och det råder inga tvivel om att det är så det ligger till

Så innan du gör något förhastat fundera på om det här är det som du vill

 

Skrämd av känslor, slagen av smärta och sorg, kunde det vara så här

Det känns som om drömmarna faller samman likt korthus

Och ensamheten ekar i tystnaden, jag tror mig kunna hävda att jag är riktigt kär

Jag delar ditt mörker, kan du leta dig fram till mig genom att följa mitt flämtande ljus

 

Det finns så mycket mer att säga, och jag tror inte vi ens har närmat oss sagans slut

Så varför rusa så, det finns all tid i värden att komma fram till ett beslut

Så lyssna på den röst du hör inom dig, våga lyssna till varje ord

Visst har det gjort ont, visst finns det sorg, men är kärleken förgjord?

 

Det fanns lögner, men det som var sanning är obestridbart

Och det som var sanning kan vi inte bara glömma

Strömmen för oss bort längs med vattnet och ingen av oss vet vart

Men vart än vi stiger i land kan vi inte tillåta oss att sluta att drömma

 




Fri vers av PPQ
Läst 522 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2008-01-24 20:12



Bookmark and Share


    DragonHeart
Känslofylld, stark, berör verkligen.
2008-06-01

  drakbruden VIP
Något av det bästa och mest berörande jag har läst av dig på länge. Naket, ärligt och känslofyllt.
2008-01-25

    ej medlem längre
En vacker vädjan om att tänka efter, känna efter och ge kärleken en chans!
Fin!
2008-01-24

  Michaela Dutius
Väl skaldat!
2008-01-24
  > Nästa text
< Föregående

PPQ
PPQ