skrevs i december medan jag gick hem från en fest
Sagans slutTror du inte att jag känner dina tankar Tror du inte att jag märker, jag är sorgsen men inte blind Jag trodde vi funnit vår hamn och kastat ankar Och jag vet att stormar alltid börjar med en vind
Innan du har berättat hela sagan ska du inte skriva något slut Jag vet att det gör ont, så ont att jag inte står ut men det sista ordet är inte sagt ännu och jag känner hur jag älskar dig, vad säger du?
Det gör alltid ont att förlora Det gör mycket ondare då det är äkta kärlek Jag önskar mina ansträngningar kunde vara tillräckligt stora Och går du så lämnar vi varandra med svek
Innan du har berättat hela sagan ska du inte fundera på dess slut Var inte så säker på vad som väntar förrän du rundat nästa knut Det finns så många fler möjligheter, även om det är svårt att se alla alternativ Men om du vågar tro på det så kan vi fortfarande dela ett liv
Jag kan se din kärlek i dina ögon, kan du inte se var den hör hemma Jag försöker ta emot den och vill du ta emot de känslor jag sänder dig Ett liv utan dig känns så fel det kan aldrig stämma Trots all sorg och smärta säger dina ögon att du fortfarande älskar mig
Du ska inte rusa igenom berättelsen det finns ingen brådska att skriva dess slut Jag tror det finns krafter kvar, tror du fortfarande på kärleken har vi inte bränt allt krut Och jag tror det finns så mycket mer, även om det är svårt att se Men jag vet nog att jag fortfarande kan få dig att le
Var står du, jag behöver höra det från dig Du har så mycket att säga, ändå är du så förtvivlat tyst Och jag kan känna din smärta inom mig Och jag vill inte smaka sorg och saknad i din kyss
Innan hela sagan har berättats finns ingen anledning att fundera på dess slut Läs den ord för ord, läs mellan raderna, kämpa och håll ut För det är kärlek och det råder inga tvivel om att det är så det ligger till Så innan du gör något förhastat fundera på om det här är det som du vill
Skrämd av känslor, slagen av smärta och sorg, kunde det vara så här Det känns som om drömmarna faller samman likt korthus Och ensamheten ekar i tystnaden, jag tror mig kunna hävda att jag är riktigt kär Jag delar ditt mörker, kan du leta dig fram till mig genom att följa mitt flämtande ljus
Det finns så mycket mer att säga, och jag tror inte vi ens har närmat oss sagans slut Så varför rusa så, det finns all tid i värden att komma fram till ett beslut Så lyssna på den röst du hör inom dig, våga lyssna till varje ord Visst har det gjort ont, visst finns det sorg, men är kärleken förgjord?
Det fanns lögner, men det som var sanning är obestridbart Och det som var sanning kan vi inte bara glömma Strömmen för oss bort längs med vattnet och ingen av oss vet vart Men vart än vi stiger i land kan vi inte tillåta oss att sluta att drömma
Fri vers
av
PPQ
Läst 522 gånger och applåderad av 6 personer Publicerad 2008-01-24 20:12
|
Nästa text
Föregående PPQ |