Känns lite förvirrat
obestämbart
besvärande
att inte vara ett
med sina egna tankar
De var min frihet
och längtan
nu gräver de
min grav
Plötsligt var ni döda
ni levande
och nergrävda i jorden
gjorde ni mig äldre
Kanske bårhuset
slog mig vuxen
Jag såg inte längre
ungdomen
mindes inte
och i mina ögon
såg ni plötsligt
att jag har sett
I mötet
med den blinde mannen
bugade vi båda så djupt
att vi kände oss
...
att vi kände oss själva

Fanns vi då?