Du hör clownerna när de skriker i sina dräkter
de tvättar bort sitt smink i raseri och gråt
ändå skrattar alla åt dem
de skrattar så jävla högt

du ser de ditmålade tårarna på deras kinder
du ser att de går att sudda ut
och du ser att de riktiga tårarna suddar ut dem

tiotals clowner snubblar runt på gatorna
med för stora skor och röd näsa
de har förlorat allt, klämmer frenetiskt på sina tutor
ifall, ifall, ifall någon skulle höra
de räknar sina knappar innan de sprätter bort dem
dräkterna sitter för snävt eller för löst
de snubblar in i varje famn, kan inte rå för det med sina stora skor
alla skrattar och puttar ut dem i gatan igen
deras miner när de vänder sig om, svartvitt smink utkletat längs kinderna
alla skrattar, alla skrattar så jävla högt

de hittar en spegel att dela på
den delar upp dem i illusioner
de trär på sig sina vingar av plast och fjädrar, skakar dem tillrätta
de lutar sig bakåt och doppar dem i gatan, i gruset
sedan flyger de och skakar loss gruset ur vingarna
och gruset skär som pengar längs himlen och ner över staden
innan det landar och förstör, så förvandlas
gruset till stjärnstoft
som kittlar
varje barn
på nästippen
och de skrattar
så jävla vackert