Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

αρκτος

~~~


hon trevar sig fram
bland vita vidder

men isarna


bär inte längre


hon söker förtvivlat fäste
i en allt skörare värld

väger på varje steg
för att finna vägen fram

mot livet


men människan
ger henne bara ett val

och hon vandrar sakta



mot en allt mörkare horisont




~~~


Fri vers av Markattan
Läst 483 gånger och applåderad av 7 personer
Publicerad 2008-01-27 16:18



Bookmark and Share

  vega lando
även om det då kanske inte var en människas känsla, är djuret aldrig mindre mänskligt i sitt känsloliv=9
2008-01-30

  vega lando
jag utbrister spontant framför skärmen \"gud vad vackert\"
så underbart sorgligt, sådär ångestladdat och fint på samma gång. riktiga människor, riktiga känslor,
som känns så overkliga.

denna texten bryter lite från det du vanligtvis brukar klottra här på poeter, och att du gör det så jävlans bra visar bara på en bredd jag inte kan respektera dig mindre för.
jag gillade verkligen känslan som förmedlades här!
2008-01-30

    Trast
En välfunnen bild.
2008-01-28

  Jessica Ebbesson
Mitt hjärta snörps ihop när jag läser dina ord, så sorgligt..
2008-01-27

  Per Rydberg
Oj då, vilken text! Känslan hamnar långt nere i magtrakten som oro! Läser den med berörande behållning!
2008-01-27

    Bodil Sandberg
En oerhört väl fångad sorgebild Anna ..av den stora tragedi...och hon vandrar sakta..mot en allt mörkare horisont!!!
2008-01-27

  Larz Gustafsson VIP
Arktis?
2008-01-27

  Rachel Roth
oj, både som inlägg i klimatfrågan
men kanske ännu mer en skildring
av ett inre skeende

tycker mycket om denna
2008-01-27

  Night Soul Woman
Ord skrivna på mitt språk glädjer mig:)
Tack för läsningen!*applåd*
2008-01-27
  > Nästa text
< Föregående

Markattan
Markattan