Känner att jag varit hör förut
Men jag kan inte påstå att jag gillade det
Låt mig bara få berätta
Vad jag egentligen känner


Kan du inte bara hjälpa mig, innan jag blir galen...


Se mig över axeln
Och nämn vad du ser i det förflutna
Om jag kunde vända mina ögon
Titta inuti, och se vad som ska komma


Tryck ut mina ögon och pressa in dem åt fel håll, är du snäll…


Den kommer smygande
Krälande uppför axeln
När den åter börjar leva
Får den mig att långsamt dö


Den bortglömda känslan
Återgår till det levande tillståndet
Den onämda känslan
Tar mig återigen


Håll för min mun, låt mig inte skrika…


Den krypande skuggan
Förföljer mig över stengolvet
Döljer solen i en kall solförmörkelse
Kan inte sova i en värld helt uppochner


Spyr ut kokande magma
Ur mina igenfrusna ögon
Rimfrost glänsande på min högra kind
Gömmer det djupa ärret efter det onämnda


Känslan är åter levande
Och jag försvinner allt mer
För varje sekund växer den sig större
Den onämnda känslan


Har sitt fäste i min svaga kropp…


Den onämnda känslan
Gömde sig bakom mitt förflutna
Men jag slöt mitt hjärta
För att inte dö alltför fort


Men armors pil träffade mig i bröstet
Känslan pumpades ut i mina ådror


Hjälp mig, det okända lägger beslag på min kropp…


Den onämnda känlan
Kommer jag aldrig vara värd
Den förbannade känslan dödar mig
Samtidigt som den växer sig stor


Den olyckliga kärleken kommer bli min död…