Havets beska stänk
Fångas in i sockerdiamant
Marmorerad tungspets
Känn smaken av motgång

Självförtroendet passerar
Utan att möta
Min utsträckta hand
Undviker att fångas
Mellan stålkäftar

Vill skada dig
För att höra dig skrika mitt namn

Vill inte röra dig närmare
Men du krälar
Under mitt skinn
Djupt in

Dödligt gift
Flytande
Genom pulserande åder
Bultande smärta

Torka upp mina salta tårar
Färgade av söndertorkat blod
Trögflytande slemhinnor
Löser sig inte i vatten

Pulveriserade skelett
Strödda i mina redan svidande sår
Skavande mot samvetet
Likt dolken instucken i ihåligt stämband

Mitt skratt
Är det sista du hör innan slutet

Då jag önskar att döda
Förtjänar du ditt liv som mest
Du var min forna vän
Dränkt i koncentrerad svavelsyra

Då du för evigt vill leva
Bör du ta en sista risk
Till att åter försöka dö

Döden är bara början
Efter det
Väntar en vandring
Svårframkomlig
Ofrivillig

Bada dig i ljuset
Ty solens strålar leker
Mot det vackraste
I levande form

Livet är slutet på början