Varför känns det som att jag alltid drar det kortaste strået??
Jag får ofta känslan av att mina möjligheter kapas av en eller annan anledning för att omgivningen har åsikter, eller ställer krav.
Jag vill vara fri och inte vara bunden till någon. Jag vill möta folk på samma nivå och inte med känslan av att de tycker jag gör fel eller att \"bara jag uppfyller deras krav så är allt ok\". MEN JAG DÅ!!!!!!!!
Jag struntar i alltihopa och drar.Då kan de ju rättfärdiga sina liv bäst de vill, och känna hur RÄTT de gör.Då står jag inte i vägen för deras lycka.
Känner mej bara så otroligt ensam. Vill bara att nån håller om mej.........