Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
tror jag var rätt så optemistisk då den här skrevs sept 2003


vad jag vill

Om man bara kunde hitta orden just då
Men oftast får man inte fram det man vill
På något märkligt sätt så blir det sällan så
Bara massa saker utan att man tänkt till

I huvudet lät det faktiskt helt okej
Men nu i sista sekund så tvekar man
För känslorna som jag faktiskt känner för dig
Går inte att klä ord, det tror jag inte man kan

Jag vill att vi ska ligga nära varandra
Så nära att jag kan känna dig andas
Känna hur händerna börjar att vandra
Då våra andedräkter börjar att blandas
Jag vill lägga mina armar runt dig
Din kropp mot min ger värme
Jag vill känna hur du andas med mig
Jag vill att du ska komma närmre

Försöker att göra så som man ska göra
Så som de gör på tv och alla de som vet
Men hur säger man allt det man vill göra
Och hur förklarar man en längtan så het

Det verkar plötsligt så lätt för alla andra
Men själv så gör alla känslorna mig stum
Så där står man och låter blicken vandra
Utan att lyckas få fram ett ord ur sin mun

Jag vill att vi ska ligga nära varandra
Så nära att jag kan känna dig andas
Känna hur händerna börjar att vandra
Då våra andedräkter börjar att blandas
Min kropp fångar dina varma händer
Jag vill bara vara riktigt nära dig
Och det är just då som vi tänder
Då du börjar att komma riktigt nära mig

Känns plötsligt som om halsen börjat krångla
Och min kroppen känns plötsligt så stel
Innerst inne vill jag hålla om dig och hångla
Om sanningen ska fram så vill jag nog en hel del

Vi har länge utbytt blickar sinsemellan
Och tror nog att vi båda lockats då och då
Bara en fråga om tid innan vi trillar i fällan
Och kanske vi är där tillsammans vi två

Jag vill att vi ska ligga nära varandra
Så nära att jag kan känna dig andas
Känna hur händerna börjar att vandra
Då våra andedräkter börjar att blandas
Du lovar inget men antyder en del
Efter läppars möten ser jag hur du ler
Och en kyss till kan aldrig vara fel
Din mun ler och dina ögon säger mer

Då jag försöker tala är det som orden snubblar
Och ingenting alls lyckas jag få ur mig
Men om du bara visste hur jag går här och grubblar
Och det enda som jag gör är att tänka på dig

Hela dagen går jag där och dagdrömmer som mest
Kanske du går och drömmer precis så som jag
Om en riddare som befriar dig från tornet på sin häst
Och enbart för dina ögons skull utkämpar varje slag




Fri vers av PPQ
Läst 455 gånger
Publicerad 2004-04-05 16:53



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

PPQ
PPQ