I korphimlen flyger de glömda

förtappade svartsynta år

Där gnistrar de bortförda, gömda

av tid som en gång var i går

På berget med storslagen utsikt

har korparna ruvat sitt ägg

där himlarna döljer sin avsikt

bak formlernas hemliga vägg

Bland blåsvarta fjädrar i vinden

blir sanningen äntligen fri

En himmelskall vind smeker kinden

när korpungens bön blir ett skri

Av tomhet som fylls utan gränser

når längtan sitt mål bortom tid

och korparnas vingpennor glänser

när himlarnas gud talar frid