Jag kommer följa mina fotsteg

i samma ögonblick de skapas

tills de avstannar helt

och ett ansiktsmärke i asfalten föds

eller små blodstänk i sanden

då inga fler fotspår föds under mina fötter

bara då slutar jag följa dem och stannar var jag än är

fast, kanske börjar jag gå baklänges i gamla spår igen

tills jag inte har kunskapen att gå

och faller ner på knä

som havsskum på en sandstrand väller självklarheten fram

var man än går har man alltid varit där före sig själv

man är bara för störd att minnas det

/