Outspädd sötma
Bundet vid havets strand
Sockerkristaller med stänk från havets salt
Marmorerad tunga
Känner smaken av misslyckande
Längst ut på tungspetsen


Molekylförening
Av besvikelsens små atomer
Genomborras av sorgens själsliga tårar
Bildar ett evigt kretslopp
Fyllt av ömmande ärr
Pulvriserade saltkristaller
Strödda i mina redan smärtsamma sår

Då jag önskar att dö
Förtjänar jag att leva som mest
Döden var min forna vän
Dränkt i sockerkristaller och rödkaramellfärg
Hans censurerade ansikte
Skrämmande nära


Varje pulserande åder
Utbrända av kroppens immunförsvar
Mitt genomstekta samvete
Glödande hett
Bränner mot min sönderstuckna näthinna


Torka upp mina försurade tårar
Färgade av avdunstat blod
Trögflytande slemhinnor
Löser sig inte i vatten


Då jag för evigt vill leva
Bör jag ta en sista risk
Till att åter försöka dö


Då början tagit vid
I form av döden
Väntar en vandring
Svårframkomlig
Ofrivillig


Solens strålar
Leker mot det vackraste
I levande form


Livet är slutet på början