Oavsett färgen på maten så spottar jag rött,
oavsett leken du bjuder till; jag är för trött
Stesolid kysser min panna, sluter min sfär
men jag kan inte låta dig lida livet såhär
Du är inte tippex, inte klister
Kan inte programmera något nytt,
kan inte fighta mina antagonister
och skrubba rent på ställen där jag spytt
Kan inte fylla hålen där jag läcker,
få mina skratt att räknas innanför
Jag ser karikatyrerna du täcker,
de sticker i min iris som sig bör.

Du leker med de känslor jag antyder,
förstärker det som innan inte fanns
Jag ber dig kyssa korset och du lyder,
du kryper uppför berget som i trans
Du släcker mina eldar med din bringa
I törnesnår du krälar för min skull,
ur skallen rycker du en askblond slinga
Jag sväljer ner den hårt med hår och hull.

Men oavsett vad du sjunger har jag redan hört det,
efterhand som du gett mig ditt liv så har jag förstört det.
Djävulen slickar mitt öra, smeker mitt bröst
och skulden överskuggar din klingande röst.
Du är inte Skalman eller vatten i en öken,
har ingen makt mot faktum; bytt är bytt,
kan inte gå i strid mot mina spöken
och skrubba rent på ställen där jag spytt.
Kan inte stå för notan när jag brister,
får inte ta min katt när jag ska bort
för du är inte tippex, inte klister,
och jag är ingen hobby eller sport.

Du sparkar in de dörrar som jag låser,
och tror att du ska hitta mig i kris,
att du kan ta mig ner från där det blåser
men korset kommer inte i repris.
Jag älskar hur Golgata blir din gåshud,
hur du måste riva ner det sten för sten,
hur du inte orkar sända några dödsbud
så du pressar hoppfullt kött på mina ben.
Du räddar liv men inte deras mening,
du tror att vävnaden får hud på nytt
men du glömmer att du inte hört mig biktas,
du vet ingenting om ställen där jag spytt.