skavande tysthet,
kan det vara källan till min vrede
som skulle kunna slå sönder alla hav?
kanske, kanske, men bara kanske
möts omvägarna någon dag
när broarna slutat skaka av instabilitet

(i våra blickar)



fallande himmel,
du är inte så pålitlig där du far omkring
vänd om, vänd om, eller släta ut bergen
dra känslorna till noll, igen
rädslan har ett permanentboende numera

(i min trygghet)



frätande ånger,
tvivlet har kommit för att besöka dig
där du lockar mig in i för djupa skogar
med för många vägskäl
jag vill skrika sönder alla andetag

(emellan oss)




strävande dåtid,
gå härifrån med detsamma
du saknar inte leenden
du önskar inte tillbaka självklarheten
men du saknar vänskapen



du saknar




(inte mig)