det är inte tanken på
att jag mist
din varma famn
eller dina djupa blickar
och lena händer som gör ont
nej dem minns jag faktiskt knappt
det som gör ont är när jag ser på den
allra sista bilden
jag tog på dig när det fortfarande var
vi
det som gör ont är att veta att den kvällen
var sista kvällen
jag träffade dig som
min

det som gör ont är rädslan om att
just detta ögonblick
kanske
är
det
sista