en morgon för en tid sen vaknade jag och kände en enorm tomhet
som om någon gröpt ur mitt bröst medan jag drömde oroliga drömmar
om hur jag letade efter dig hur jag fann dig och hur jag förgäves jagade dig

den tomhet som ett mörker flyter runt i mitt bröst och skickar ut djupa suckar då och då för att tårar inte vill visa sig utan en famn att falla i
jag orkar inte söka mig till en famn att gråta i jag orkar inte gråta mer

dragningskraften är för stark för mina mungipor att dra på sig och mitt inre är alldeles för tomt för mina ögon att lysa utav glädje
för jag känner ingenting förutom denna sorg över att jag inte känner någonting förutom denna tomhet