Snälla göm mig från världen, bara låt mig få stanna i min bubbla, Förstå att jag är tacksam för ensamheten. För där ute måste jag låtsas som att allt vore bra, fast under ytan är inget som det ska.

Jag sörjer mina känslor som för längesedan dött en evighet av sorg.Det är inte svårt att le, även om du ser att jag gör det mer än ofta, det betyder inte att jag är glad, för under mitt leende gömmer jag allt jag inte vill att du ska se.

Jag måste erkänna att jag är livrädd, för det har inte alltid varit så här, tänk om mina sanna känslor kommer tillbaka, hur skulle jag hantera dem.. nej jag vill inte det... hemska tanke..

Jag känner att tomheten och mörktet smyger sig in igen... känslan av ensamheten gör att mitt hjärta svider till en början... men jag är tacksam.. mitt sinne är bortdomnat... jag befinner mig återigen i mitt vakuum.

Innan jag hamnade i mitt vakum fick jag verkligen anstränga mig för att stöta bort dem känslor jag idag sörjer. Dem var borta ett tag för att sedan komma tillbaka igen.

Kan det vara så att jag gjort det för många gånger nu?, Är dem kanske bortstötta för all framtid? Måste jag då leva med den här ihåliga känslan i min bröstkorg för evigt?

Vardagliga beslut känns tunga, mina hopp och drömmar har blivit ett grått moln, likt en suddig illussion. Allt har gått så snabbt, det har varit så jävla svårt, ibland är jag förvånad att jag en står upp på mina egna ben.

Jag trivs i min vakumbubbla, jag trivs med ensamheten.
Om jag känner, så staplas känslorna som klossar på varandra och sänker mig ja, dem sänker mig som ett sjunkade skepp mitt i Atlanten...

Jag vet vad som har hänt, jag vet bara inte hur jag ska vända på det... hur jag ska ställa allt till rätta ige. Jag är vilse i mig själv, fast i min egen sorg, känner mig till och med ensam med mig själv.

För en stund trodde jag att jag hade hittat mig igen, trodde för ett tag att jag hade känt lycka....

Men min melankoli var kvar.. den är jag.. jag är den..och jag känner inget annat än tomhet.. jag är varken hel eller halv eller något där i mellan vakuum....

Vakuum, vakuum, vakuum....