Frågan är varför?
Varför gör jag igen det som jag redan visste skull göra ont?
Varför envisas jag med att gå i mina smärtfyllda fotspår?
Varför sänker jag mig själv till något som inte är JAG?

Vad ska det ta för att jag ska lära mig? eller är jag så stum och stel att jag hellre gör mig illa igen för att känna något, om så bara för en stund?