Mörkret kryper sig sakta tätt intill
Nattens klara måne gömmer sig bakom svarta moln
Blöta löv fastnar runt hennes fötter i vinden
Kylan får håren på hennes armar att resa sig under den tunna jackan

Dödens ruttna lukt stinker i näsborrarna
Stenarnas snedvridna gestalter skymtar i mörkret
Rosorna på hans grav ser svartare ut än i dagsljuset
Tårar bränner bakom hennes ögonlock

Hennes hand sträcks ner för att vidröra de svarta kronbladen
Fingrarna kommer emot en tagg
Ett ljus glimmar till och skymtar;
En röd fläck på en annars vit och svart yta

Den vita, spröda huden på hennes fingertoppar har färgats om
Smärtans starka klor griper tag i henne
Men hon ignorerar deras desperata försök att förvirra henne
Hennes tårar faller tätt men märks inte av det fallande regnet

Regnet som dränker hennes höga snyftningar
Bedövar hennes sinnen
Blöter ner hennes sår
Spolar bort tankar på något annat än honom

Han som inte längre finns kvar hos henne
Deras kärlek kunde inte rädda honom trots sin styrka
Hon känner hans mörka skepnad bakom sin axel
Inbillning utformad av längtan efter det omöjliga