Flickan låg i sin säng.
Stirrade upp i taket, men såg förbi.
Där fanns inget tak.
Där fanns ingen värld.
Det var svart.
Enbart svart.
Såsom alltid.

Hon såg inte vad andra såg, hon såg förbi.
Hon såg förbi lögnerna.
Det kommer gå över. Det kommer bli bättre. Det är menat att det ska vara såhär. Det löser sig snart.
Hon hade genomskådat dem. Två år andades hon lögner. Två år. Nu var allt svart.
Hon hade insett, det faktum, att allt dom sa, var ord, för att lugna ned oroliga själar. Lögner. Som dom spred omkring sig. Liksom maskrosornas frön blåste iväg i vinden. Flög deras lögner iväg, och förpestade tankar. Med hopp. Osanning.
Varför inte bara inse?
Lögner är som syre.
Får en att fortsätta andas, men när man inser, och blir lågan större, och man sväljs med den. Och försvinner.
Lögner distanserar verkligheten.
Lev i en lögn, eller lev inte alls.

Hon vände sig om. Lade sig på sidan.
Fäste en tuss hår bakom örat.
Drog skjortan tätare omkring sig.

Musiken stillade inte längre hennes hunger.
Hennes hunger; längtan. Efter liv.
Det hon var nu. Var inte levande.
Levande, var man, om man trodde på lögnerna. Levande var man, om man log. Och spred dem vidare.

Hon ansåg inte det, att vara levande.
Levande var man. I hennes ögon. Om man visste.
Levande var man. Om man såg förbi. Lögnerna.
Hon kände sig mer levande nu, än någonsin förr.
Törsten efter liv. Kände hon inte längre.
Liv fanns inte.
Liv likamed illusion 2.0.4, uppgraderad, så att den skulle vara extremt svår att se igenom.
Liv var, kanske, enligt Lögnen, att andas, och se, och föra den vidare.
I så fall ville hon inte ha liv.

Svart.
Allt var svart.
Svart är ingen färg; svart är ett tillstånd.
Ett tillstånd, då man förstör, för att veta bättre.
För att se igenom.

Hon drog upp skjortärmen, och lät fingrarna följa ärren.
Så många.
Djupare för var gång.
Svart.

Vad var ett avslut. Egentligen?
Världen. Styrd av maskiner, som aldrig gör fel.
Det fanns ingenstans att fly.
Det hade funnits.
För många år sedan.
Många, många år sedan.
Innan Lögnen skapades.
Och växte sig stark.

Svart.
Orkeslöshet.
Meningslöshet.
Hej då. Hej då.

Verkligheten.
Illusion 2.0.4.
Nej tack.
Jag är svart.
Jag vet.
Jag ser.
Förbi.