Oftast satt hon med benen i kors
kanske i en liten signatur
om oåtkomlighet

..men också i skräddarställning ibland
då hon kände sig
i obalans

..emellanåt hade hon
benen uppdragna vid hakan
det ingav henne en sorts trygghet

..de dagar hon satt med benen
tätt intill varann
kände hon sig stadig.

Men just nu, höll hon för dagen,
en åtkomlig och balanserad 
i sin trygghet en stadig
föreställning.