Fåglarna har till
och med börjat
kvittra, trots att
blickarna ännu
inte tinat upp.

Och genomfrusna
murar kan aldrig
mer smälta. Det
blev för mycket,
och gick för fort,
helt enkelt.

Och trots att
frånvaron kastar
svaren i våran
ensamhet, tycks
ingen av oss
förstå.

Det bränner
kanske lite extra
när huden möter
fotavtrycken som
liksom aldrig nötts
bort.

Och kanske
svider blicken
som aldrig blir mött,
för att blommor
är för vackra för
att plockas.