gatulamporna blinkar,
går sönder i år

din kropp en centimeter ifrån min kärlekskranka
navel och allt som
hör sånt till duvet. inatt
andas vi in pärlskärvor från vår barndoms alla halsband
och du ler just när du snuddar vid min kind med dina närhetsblyga fingrar

sen släcker vi mörkret. poff, som ett gigantiskt stearinljus. du blåser stjärndamm i mina ögon och torkar bort mina tårar när de börjar droppa som såpbubblor nerför kinden
du är som magi i ögonvrån,

min hand nästan i din hand när den blir halkig och vilsen
i regnet