Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Något jag fann i gömmorna...


Muren

~~~


jag fick din mur att krackelera
att spricka

den rämnade
och föll

vi upplevde gränsfrihetens sköna dagar
gav oss hän
gav
och tog
delade allt med varandra

du och jag
ett vi var

sedan trängde sig verkligheten utanför på
trängde in i vårt liv
in i vår kärlekens bubbla

de svarta demonerna föddes
vaknade ur sin dvala upp
satte vår kärlek på prov
utsatte oss för prövningar
vi vacklade
och föll


nästan

fann oss återigen stående sida vid sida
du och jag
men din mur återigen under uppbyggnad var
i vägen
hindrandes vår kärlek från att växa

de svarta demonerna jag nu kväver i sin linda
ibland jag slits itu
bearbetar
mitt inre kultiverar

hoppas att mitt slit ger resultat
och att jag en dag vaknar av
att din mur faller med ett brak
jag vill åter ta mig in bakom din fallna mur
få tillgång till ditt vackra inre
till din själsliga lycka
och till dina själsliga lidanden

jag vill vid din sida stå
de dagar då den ljumma brisen smeker oss ömt
och de dagar då det blåser hårt
jag vill här för dig finnas

alltid och i evighet


jag älskar dig




~~~




Fri vers av Markattan
Läst 479 gånger
Publicerad 2005-06-09 09:57



Bookmark and Share


    tanto
Tufft att hela tiden vara den som kämpar, kanske ibland det bästa är att släppa taget,
se vad som händer...
2005-06-10

  Jimmy Myhre
Känslosamt och vackert. Bra skrivet.
MVH Jimmy
2005-06-09
  > Nästa text
< Föregående

Markattan
Markattan