Innan ögonen öppnar sig syns inte verkligheten...
Den är därute... någonstans... väntar...
klamrande sig fast vid attityder och självmotsägelser...
det verkliga... som koncept... som beskrivande...
finns... det är fantasin som dör en långsam död...
inte det hårda... det kalla... det skiftande...
drömmarna far illa... infekteras... äts levande...
insidan modelleras om... som lera...
som sand och vatten... som feng shui...
idévärlden byggs om för att klara av...
för att ens överleva...
asfaltsdrömmen...

Det är svårt att medge men...
det är ingen kamp... inget krig...
fantasin får alltid ställa sig bakom...
tanken får alltid underställa sig...
drömmen får alltid ge vika...
innan apatin slår in som en slägga...
krossar som en handgranat...
allt borträknas... allt förtvinar...
inte ens hoppet står emot...
inte ens önskan...

Allt har sin bristningsgräns...
allt... utom... viljan...

/