Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Någon gång ska jag falla utan rädsla


Jag hade lagt mig till graven den dagen

 

 

Du såg mig och lyfte min blick

satte mig som ett barn

med ansiktet i ditt

Och jag såg dina ögon

 

Så öpppnade du min mun

och la ditt ord på min tunga

och jag kände att det smakade

som bitterhet och salt

 

Då spottade jag

rakt i ditt ansikte spottade jag

det bittra du gav mig

och väntade skammen

 

Men blicken du gav mig

var budskap om liv

en glimt i ditt öga

ett skratt

 

Och glädjen som vaknade djupt i mitt bröst

var lätt som en uggla i natten

Du är den du är

och jag bad dig om bröd

 

Då såg jag en syn

som ett barn i din famn

och jag föll

 

utan rädsla mot marken

 

 

 

 

 

 




Fri vers av korpfjäder
Läst 270 gånger och applåderad av 10 personer
Publicerad 2008-03-21 19:36



Bookmark and Share


    ej medlem längre
Min aning om denna text... att våga börja vara den som har rätt att se och att förkasta, välja och vraka efter den man är! Inte bli vald och säga amen!
2008-03-22

    Melona
åh,
du skriver så jag får ont i hjärtat,
det är vackert nära, långt borta och berör mig

du lyckas så ofta sätta in ett skott på de minst anade platseran inom mig

du skriver så bra
rubriken känns här, pekar inåt!

tack, de första två stycken är en dikt i sig
2008-03-22

    Glittra G
Jag vill också falla utan rädsla ... vackert skildrat.
2008-03-21

  Carola Zettergren
Jisses strålande poetat!!!
2008-03-21

  vetlandaslyna
den är så vacker. den fångar mig från start, och sliringarna du gör är riktigt bra. jag gillar hela texten, men dom två första styckerna är to die for! dom gör mig alldeles, mjuk...och sen en vändning...fylld av hopp! jag vet inte riktigt vad jag försöker säga här så jag antar att jag slänger iväg en helt pointless kommentar....fylld med beundran!
2008-03-21

    papillon
Detta tycker jag är en oerhört ren, befriad text som jag bokmärker med stor tacksamhet.
2008-03-21
  > Nästa text
< Föregående

korpfjäder
korpfjäder