Jag måste ta mig tid, fundera över mitt liv
Läsa böcker om kärlek och glädje
Somna in i en dröm full av fantasi
Övertala mig själv om att det en gång kan bli

Jag föddes full av liv, liten och oskyldigt fin
Hur fortsättningen skulle bli visste vi inget om
Hade jag vetat skulle jag velat födas om på nytt
Så hade kanske sömnarna blivit rätt, med färre sprätt

Dag efter dag, månad efter månad, år efter år
Tiden går men har inte läkt några sår
Talesättet heter väl; Tiden läker alla sår
För mig finns det ingen sanning i det, de är bara ord
Så som mycket annat, det enda jag möter är hål
Jag faller alltid, men lyckas ta mig opp igen
Jag vill leva för att jag ska ge, inte för att få
Men Gud verkar inte bry sig ändå

Människorna jag möter är så fagra och goda
Jag vill ge dem kärlek och glädje
Jag vill göra dem lyckliga, jag bryr mig inte så mycket om mig själv
Jag klarar väl mig?

Naturen är vacker, alla färgrika blommor
Men den skönaste av de alla har dött
Det var blomman som fick kämpa mot regnet, åskan och hagelt
När vinden var stilla vaknade den till liv igen
Den var stark och underbar, sagolik
Men vi alla ska nångång dö, eller hur?

Jag är ung, nångång möter jag nog lyckan.