Hej,
minns du mig?

Saker som sagts och viljor som brutits,
ska vi sluta fred?

Jag har saknat dig, delvis och stegvis,
du vet mer än mig... eller hur?

Slött och vaksamt ovant, du vet... sakta,
denna varsamma ovana ömt omslutande.

Vindruvsögon, blålilaskimrande...
nästan genomskinliga... ser du mig?

Minnet spelar ett långsamt, utdraget spel...
långt ifrån felfritt... nära till sanning,
evigt diffust... glasklart med fingeravtryck.

Vad visste jag inte då som jag alltjämt aldrig vetat nu?

Saknat dig, viljans ofantliga skepnad i betongglas och syrén.

Har jag, i enfald och otro i all tid.

Vet du mig nu?

Minne till trots.

Sist

/