På nytt har klockan slagit
långt över midnatt,
förståndet skriker till resten av kroppen
\"skola i morgon, Säg god natt!\"

I ännu ett försök till att hitta
en sömndrucken cell i min kropp,
fann jag istället en ny likväl gammal tanke,
Då sa det stopp.

”varför?”
Samma fråga jag ställt i alla år.
Det är denna fråga
som givit mig
Det min vise vän säger
Att tiden inte kan läka.
Mina sår.

Såren finns dock inte kvar,
Men ärr,
Det är något jag har.

Osynliga, men de syns ändå.
bara för dem som verkligen har mod till
att skåda
När osynligt får en färg.

Jag förmodar att min nyans är grå..