Företog en promenad i trädgården.
En beklämmande upplevelse.
Löven jag aldrig hann kratta ihop i
höstas prasslar försmädligt.
Vinterstormar har kastat runt
torra grenar av varierande storlek
över hela gräsmattan.
Rabarberlandet, en ruin.
Besiktar hallonsnåret.
Som borde kallas land eller plantering
åtminstone men snår är vad det är,
varken mer eller mindre.
Rabatternas höstrensning
som aldrig blev av, straffar sig nu.
Egendomliga och för mig helt okända
växter sticker upp sin näsa överallt.
Försöker intala mig själv att jag är
rik och privilegierad.
Jag har åtminstone en trädgård.
Hur många har det?
Men allt jag kan känna är ett enormt
tungt ok som hänger över mig.
Hur ska jag orka? Med en arm?
Och en man med ett ben?
Nä, jag lägger mig på soffan igen.
En bok, en godispåse och en
varm skön pläd.
Det kommer bättre dagar.