Så efterlängtad och så självklar
du lyste upp
förblindade
du tog dig med min längtan
efter någon som var du
förbi
stoppskyltar, varningssignaler och hastighetskontroller
du fick öppna min dörr
jag skrapade min trisslott
sökte 3 hjärtan
2 var tillräckligt
och jag tillät
att DU lät mig tro

aldrig, aldrig skulle jag
låta dig
göra mig
osäker
och förändra mitt trygga
men fattiga liv.

aldrig, aldrig skulle jag
kunna tro
att jag
skulle ifrågasätta
mig själv
som den alfahanne
jag trots allt
är

Stolt och förblindad
svävandes på osynliga luftkuddar
cruisade jag över marken
med dig vid min sida

När vi dansade
hörde jag inte musiken
men höll stillsamt takten
till alla avundsjuka blickar
jag var ständigt mitt i
en alfahannes parningsakt
vilket blickarna
avvaktande förstod

Ett missöde
och några till
du berättade
att du aldrig älskat någon
så mycket
klart att jag då förlåter
särskilt när du
allt som oftast
förklarade
hur speciellt vi har det
höll jag inte med?

Med botoxsjuka bananläppar
och kirurgiska ingrepp
hos dig
kunde ibland
en logisk tanke
hos mig
få dig att känna
hur du var tvungen
att återigen förklara
att det vi har
det har nog inga andra
och du vill vara fin för mig
Jo..jag höll visst med
och hur underordnad
är inte en oönskad logisk tanke
i förhållande till
en varm önskad känsla

så kom det då fram
en sjukdom
kallad dålig självkänsla
var orsaken
till ännu några missöden
vi var nu kontiminerade
av lögner och svek
ditt behov av bekräftelse
gav vaccum en ny dimension
syret var ditt
du behövde det mer
och du tog allt
det som var vårt
syre

så jag skrapar min trisslott frenetiskt
men inte ens en jävla syrgasmask dyker upp

och du lät oss förstå
att med all din smärta
skuld och skam
var min roll
som självutnämnd alfahanne
närmast en biroll
du behövde ju mig
till något annat
någon som fick bli
din personliga spottkopp

det kom en tid när jag skämdes
sen kom en tid när jag skämdes
för att jag skämdes
visst orkar jag

visst kunde jag väl
ta mig an
en liknande träningsform
jag var ju så stark
och jag blev
en sparringpartner
som förvånad förstod
att inga slag
gjorde så ont
som dom
du i en falsk falsett
spottade i en rallarsving

men då
och mer sällan
tog du mig fortfarande
så högt jag aldrig varit
och än värre
lät du mig
lika ofta falla
vi åkte i din egen
privata
berg&dalbana

och hur kan jag
en alfahanne
ur helyllevärderingar kommen
ens snudda
vid tanken
att inte stå ut
med att förklara
för andra
hur stort
det vi har
minsann måste vara

du förklarar
för oss
vilka otroliga framsteg
din dåliga självkänsla gör
och just därför
måste jag förstå
att nu
kan du lova
inga utbrott eller melodramer

är du
inte värd att kämpa för?
jag
är väl en man att lita på?

jag skrapar på en trisslott
och förstår
att här
finns ingen vinst
my lost

jag vilar den obehagliga
logiska sanningen
i ett mjukt hav
av belånade
skrapade trisslotter
där mitt dåraktiga försvarstal
försöker finna ett konsensus
gud
eller den högre makt
som trots allt
nog förmodligen
styr över våra liv
har gett mig en prövning
hur kan jag annars tro
att äntligen älska
skulle komma så lätt
till någon som trott sig vara
en kärleksateist

jag bär svaret
med en helyllekilles våndor