En gittar och en katt, en klocka och en kamin.
En tid som aldrig vill stanna och alltid blir för sen.
En tanke som svindlar, en sån där som man aldrig riktigt kan få fatt på.
Som bara svävar där uppe i det fria, som man kan se svagt, men aldrig får fatt på.

En annan tanke som etsar sig fast, en sån där som man aldrig kan bli av med. Jag tvingar mitt jag att rikta tanken mot annat, men en sån där som man aldrig kan bli av med.

Min mun öppnar sig, jag känner inte igen orden. Dom talar svartsjuka, vad fan, jag tillhör inte den delen. Jag stänger min mun igen, stirrar på mina tår, skitiga strumpor, det är nästan mina tår. Eller jag vet inte, ett stycke tyg, ett stycke liv.
Vad spelar det egentligen för roll?
Det ena görs av ett nystan, det andra nystas in i en massa skit. Vad spelar det egentligen för roll.

Orden fladdrar, jag försöker formulera, jag blir förbannad när dom dansar förbi mina ögon, likt älvor på en sommar äng. Precis såna där små som man ville se när man var liten, minns ni?
Älvor likt en dimmig gryningsmorgon tidigt på sommaren.

Jag svamlar, för dom dansar vidare in i mitt medvetande. Dansar och kommer aldirg att sluta. Jag vill få fatt på dom, fånga dom med en fjärilshåv, springa mig yr av trötthet och fånga dom. Stämpla upp dom på papper som en fjärlissamlare med sina fynd. Stämpla upp dom, printa ner dom och kunna förstå.

Men vad finns där att förstå...