jag vet inte vad jag vill, därför vill jag vad jag vet; ingenting

det var väl en
dröm jag hade en gång
men jag vet inte om jag varken drömmer eller jagar den längre.
det som svider, sved? men tempus som en piska på min rygg, jag REVOLTERAR.. eller, nej. det som skulle svida mest skulle vara om jag kommit ifatt den och tämjt den utan att kolla mig i spegeln en enda gång.
accepterat, tolererat, svikit, stigit så lågt som jag aldrig trodde jag skulle stiga.
kanske var det länge sen jag vaknade upp från den där drömmen & kanske
är min beskrivning av den hur jag rycker av den vingarna samtidigt som jag predikar om cigaretterna som bränner sönder mänskligheten när vi bara
tittar på när flugan krampar utan ben och vingar i fönstret

jag vill säga att jag är förvirrad för att förklara
allt. mitt vanliga tillstånd, liksom, ingenting fungerar, varken pärlhalsband, jordgubbssaft eller röda vimplar och vapen.
men tyvärr känner jag mig inte så förvirrad som jag skulle vilja vara.

jag vill beröra folk med vad jag vill men när jag inte vet vad jag vill så är det svårt att ta tag i folk och hålla kvar deras händer med ingenting alls,
och tanken att en dikt kan förändra en hel värld försvinner när den återigen slipas för att passa in hos försäljarna och läsarna får väl helt enkelt ANPASSA sig efter justeringarna som måste göras för att pengarna ska kunna
skära sönder våran himmel och vara ivägen för kapitalismens ridåfall. mitt

sparvhjärta tumlar in hos de som har makten och pickar så hårt. mot deras ord och deras papper och deras ihålighet jag ekar som en dröm som är svår att glömma en svettig morgon i deras huvuden
alla vingar rycks bort och lämnar ärr på alla ryggar men
vi REVOLTERAR.. faktiskt mot samhällsordningen, förstår så väl TRYCKET mot bröstkorgen när man andas ut, REVOLTERAR.. mot det långa avståndet mellan fågelboet och
marken.

och i hemlighet revolterar vi mot att clementinerna är så svåra att skala och att systembolaget är så dyrt och litet.
man kan ju tycka att dom kunde vidga sina plastpåsar för att ge oss en bedövning till. att samhället som vi lever i är så hemskt att vi måste bedöva oss själva från det kväll efter kväll efter kväll innan dag behöver vi ju inte
reflektera nämnvärt över för det finns ALLTID
de som kommer på morgonen och plockar upp flaskorna och kropparna i parkerna. sköljer gatorna rena från ensamheten som tagit form som gröna glasflaskor och splittrats i tusentals skärvor.

att vi tar taktlösa fotografier av känslorna när de blygt kliver fram i våra kroppar och hoppas att de stannar kvar medan vi fumlar bort all
möjlighet till kärlek genom att inte ens tro på barnens tro på älvor.

det finns de som försöker förklara det här och förut var det liksom Messias och Jesus och så där. nu kallas dom poeter men tyvärr
så tas inte bräckligheten hos mänskligheten in
förrän vi tror på att vi kan se och leva med den. att den gör oss starkare, och att DU SKA INTE KOMMA OCH TRO ATT DU ÄR BÄTTRE ÄN VI ANDRA, HÅLL BARA TYST OCH SLUTA PREDIKA JAG VILL
sitta här med min alkohol och lukta sönder mig efter min längtan till livet och jag vill faktiskt leva
mitt liv så som dom gör i sångerna
inte som de som skriver dem

ursäkta, säger jag
men tro är precis vad jag gör.

och förlåt för att jag hade lyckliga stunder som barn, förlåt för att jag inte haft ett liv värt att skriva en tårfylld självbiografi om, förlåt för att jag skriver dikter om ledsamhet ibland och till och med svartare än så ÄVEN FAST jag aldrig hade något psykfall till mamma eller pedofil till pappa, misshandlare till syster eller missbrukare till bror. för visst har jag inte rätt att komma här och prata om lyckan när det finns så många som har det så hemskt och gjort sig så illa i sitt liv.
för det hjälper ju inte dem ett dugg att jag vill hjälpa dem.

kanske hade de ingen som höll i deras cykel med en pinne när de skulle lära sig cykla. ursäkta, ursäkta så hemskt mycket för att jag bara vill.
bara vill berätta för dem och ta dem med, blåsa Konsum-glitter i deras ögon för vi har ju liksom slut på féstoft nu, vill ta dem i handen och kanske känna hur någon
kanske
vågar hålla kvar sin hand i min.

jag vill berätta om att det finns någonting som heter
famntag och att de är helt okej att
både öppna och trilla in självmant i när bossen verkar ha vaknat på fel sida. av allt.