I den sista timmens möda

fick jag se den dag jag fåttt

och jag böjde mig mot marken

för att döden sa mig det

Men från markens enda glädje

själva kraften av ett liv

kom ett svar ur svarta myllan

inte skulle döden vänta

Jag bad livets gud en ängslan

och såg bakom mig min tro

breda ut sig som en vilja

när jag lyfte utan smärta

Lika ömt som vårens önskan

fick jag ge mitt eget hjärta

och mitt öde var att älska

för att dö min tid av frid