I drömmen så är jag tillbaka i England.

Vi sitter på ett tåg, du och jag.
Dom engelska hedarna utanför Derby lyser.
Mitt hjärta slår snabbare än jag trodde var möjligt.
Jag känner lukten av sura engelska chips och den svaga doften av vanilj.
Dina ögon tindrar, ditt leende skär rakt igenom mitt hjärta.
Jag har lagt undan alla mina åsikter om förlovning, skulle du be om min hand i det ögonblicket skulle jag sagt ja.
När vi tar fram ringarna så gråter jag inombords. Jag vågar inte visa det, men lyckan jag kände då kan inte beskrivas.
Den symboliska gesten sammanfogar oss i något större än Jag och Du, det blir Vi.
Jag har aldrig vart bra på att hantera känslor, jag har aldrig fått lära mig att utrycka dom i ord.

Jag skrev ett par dagar efter det ett brev som jag aldrig gav dig. Jag sparade det till den dagen vi skulle gifta oss. Nu sitter jag med brevet i handen och ser hur salta tårar löser upp bläcket.