- Fryser du? Du ser kall ut

- Jag? Ne (Mitt liv är kallt och om inte du kommer tillbaka kan jag aldrig bli varm igen)

- Du har sett lite nere ut den sista tiden. Det är fint att se dig le igen.

- Varför skulle jag le? (Jag ler inte. Kan du inte se att jag dör?)

- Jag tror det fungerar bättre den här vägen, Vi bättrar oss, Du och jag

- Ja du har rätt. ( Din skitstövel ! Utan dig är mitt liv tomt, ett ända stort svart hål.)

- Vi kan ringa varandra så ofta det går.

- Ja, visst.(Hur kan jag bara vara ett nummer i din telefonbok när du är hela mitt liv, mitt allt?)

- Du vet, Jag tror det är dags för oss att låta andra folk komma in i våra liv nu. Tror du inte det med?

- Javisst.(Nej snälla. Jag vill inte släppa. Det är ditt liv. Du kan inte bara släppa mig så där.)

- Nå, Jag måste gå nu min buss går nu. Ses någon gång.

- Ja, Ses.(Om du går iväg nu, Kommer ingenting att bli sig likt, Jag vet det. Gå inte! GÅ INTE!)

- Förlåt? Sa du någonting?

- Jag? Ne.

- Men. Vad är det? Gråter du?

- Nej så klart inte. Det är nått fel med linserna som vanligt. Skynda, annars missar du bussen!
- Okej. Hejdå rå

- Hejdå! ( Jag älskar dig )