Jag är ensam som inte har något val.

Jag slits i bitar dag för dag.

 Jag försöker le riktigt men inget fungerar längre.

Jag döljer min smärta bakom falska miner och falska skratt.

Jag har kärleken vid min sida men hur länge kommer den att hålla så negativ jag är och gör den.

Jag har vänner men hur länge kommer dom att finnas som jag ljuger om hur jag mår och nu efter flytten verkar jag inte ha några kvar.

Jag har länge funderat på hur jag ska kunna uppnå mina mål men inte fått riktigt tag om hur jag ska göra eller hur jag ska klara mig.

Jag önskar att jag kunde visa mina rätta känslor och att jag kunde bli lite starkare än vad jag är nu.

Mitt psyke håller på att kollapsa och min kropp med den.

Jag vill inte skada någon annan men det har jag tydligen redan lyckats med.

Jag har mist vänner och halva min familj.

Hur länge ska jag behöva lida. Jag vill inge mera.

Vill bara gå ut i skogen och rikta en pistol mot mitt huvud och avfyra den.

Slippa all smärta och slippa allt lidande.

Det får bli min sista önskan.