Bränder i mitt högkvarter just nu
rök fyller vrår och jag försöker se men det skingras
inte av princip när man förtvivlat behöver se
framåt
ibland andnöd, jag ger mig själv
mun mot mun med andras ord
och inte för hälsan cyklar jag mil
efter mil
mer för att hinna före

promenerar mittlinjen på betongbroar
när jag sover
fast jag är mer för att balansera
på utsidan av räcket för faller
jag då är det bottenlöst
inga konsekvenser med komplikationer
och fast det bara är en tanke
blir jag besviken
när jag blir stoppad halvvägs

underifrån mitt täcke av järn
inatt kan jag
driva vattenkraftverk
tveksamt hur nyttigt det är personligt sett
för kroppen att lagra åt andra
i ambitiös upplaga
har ingen vilja att vara driftkucku nu
min sorg lite skör inatt, för verklig för att bana
framtiden
ni får tillgodogöra er kärnkraftverkens energi
det där drivet av
människornas hat i delade atomer
fördomarnas samhällsgiftiga drivkraft
ni vet
kärnan i kommande krig

mina fingrar rör tafatt min beskärda del
av universum
mitt revir eller kanske ett ställe för fångenskap
vad vet jag om självförvållat avskärmande och
skallens frihetsberövande
en del kanske
smyger tyst om natten genom gränder
eller jag gjorde, nyss, på ön
det var el-chocks mysterier som hade fysiologiska grunder
skapade av dess psykologiska motparter

segla en båt över havet eller genom hela landet på ett
skakande tåg
sov en natt i otrygghet och en hos en vän
jag är på flykt och det är mest från livet
fri nu, från måsten och vardag
men jag kan inte säga att jag är mer nöjd nu
kanske friare än jag någonsin varit
hör tyst önskan efter stillhet med
fingrar som målar över min hud
den sortens trygghet jag kan känna
räkna mig bortåt en stund