Låt oss tala om kärlek.
Och då menar jag KÄRLEK.
Inte erotik och sexuella lustar.
(även om det i och för sig är en
trevlig sysselsättning)
Jag menar kärleken till medmänniskorna.
Det sägs att man måste älska sig själv
för att kunna älska andra.
Tror jag inte ett smack på!
Jag kan hata mig själv stundtals
och ändå röras till tårar och
känna ett behov av att älska och
ta hand om en olyckssyster
eller broder.
Men däremot är det mycket lättare att
älska sina medvandrare om man har dom
på behagligt avstånd.
Det är mer okomplicerat
med kärlek på distans.
Alla skavanker och olater
dofter och maner
(som vi ju alla har)
kan bli lite påträngande faktiskt.
I princip älskar jag alla människor.
Men kommer de för nära
och för tätt är det risk att man inte
ser \"Människan\" för bara folkmassan.
Dom blir så otydliga.