du i mitt rum
du speglar dig
i mina dagbokslås
det är så kallt runt omkring oss
vi drar över oss varsin nakenhet och dansar
stilla och anarkistiskt över de nykammade mattfransarna

ditt hjärta i min hand
en klumpig trumma som håller en ojämn tonårstakt
jag sitter alltid i publiken

ditt hjärta i min hand, inte poetiskt eller så
lite blött, slemmigt och blodigt
du rör dig försiktigt längs linjerna i min handflata
och snubblar till då och då med flit. jag drar mig i linningen när din lugg blåser upp av draget från fönstret.

har inte rört gitarren på flera dagar
jag funderar på om det är ditt fel eller
att det är så enkelt som att din existens fungerar
lika bra som strängar
och jag skriver alltid melodier

du fungerar som hjärtat som aldrig ristades in i björken på skolgården.
du är fingrarna som smyger sig in under det dammiga pianolocket
i den öde lokalen med de utsmyckade varningsskyltarna
och trycker ner tangenterna
och gör de svartvita ögonen till färg, lite såhära

sjögräsgröna med diamanthimmel i