Jag har gråtit i tre timmar.
I tre timmar har jag gråtit.
Att det finns så mycket vatten i en människa,
Som i en gurka.

Min kudde är dränkt förstås.
Och ögonen värker av saltet.
Men tomheten har jag inte reparerat,
Den förgiftar insidan än.

Har aldrig känt sådan ångest.
Som denna gång jag grät.
I timtal jag bara skrek och skrek,
Men kvävde allt i kudden.

Detta är den värsta kris jag nånsin mött.
Och den enda gång då döden log.
Och döden har fortsatt att le mot mig,
Sitt sötsliskiga flin.

Såg hemsk ut i spegeln dan därpå.
Som ett monster med svullnade ögon.
Gick till jobbet i alla fall och sminkad till tänderna,
Sa att jag sovit med öppet fönster.