Bland badkarstankar kommer jag på mig själv vara för mycket
jag får inte riktigt plats
i mitt eget huvud
och du börjar ta för stor plats i hjärtat
igen

det är alltid igen

någon masserar mina tinningar
och tillslut kommer jag på att det är jag själv
och alla upprorskänslor

vi somnar ifrån varandra
jag somnar längre och ibland
är man inte densamma när man vaknar igen

vi vaknar andetagsnära
men snart kanske du är längre bort
än havsmaneterna och fjärilsvingslagen
jag är alltid ett fotsteg ifrån